Say no more

Anders: "Aliana, har jag sagt att jag älskar dig?"
Aliana: "Ja."
Anders: "Ja det gör jag. Jag älskar dig. Blev du glad nu?"
Aliana: "Ja, men jag hade blivit gladare om Madeleine hade kommit hit."

Madeleine är alltså Pers flickvän som Aliana träffat en gång för fyra månader sedan när hon fyllde fyra. Och hon har två gånger frågat mig om jag bjudit Madeleine på hennes femårskalas.

Vissa har det lätt.

Jamie Oliver?

I övrigt ingen jämförelse men igår blev jag lite stött när Aliana på fullt allvar hävdade att currysåsen på dagis var godare än min egna. Fet chans säger jag, men inser också att det kan bli lurigt att vinna kampen emot halvfabrikaten och färdigmaten i framtiden. Även om vår skola och dagis faktiskt är otroligt bra på mat så misstänker jag att såserna inte görs ifrån grunden. Men vad vet jag, har bara ätit där två gånger. Men snart är det dags igen när lilla Abby skall skolas in. Då skall jag spana in deras currysås.

Fick dessutom en flashback till min egna barndom då min dröm var att kunna kalasa på hushållsost istället för den där lagrade cheddarosten som mina föräldrar köpte. Och hur de försökte säga att hushållsost är närmare plast än ost utan att få mig ännu mer sugen på denna magiska klump utan smak.

Hur usel får TV bli?

Råkade precis få på Såld på hus på TV4+ när jag zappade förbi på jakt efter vintersport. Är det någon som sett eller hört talas om detta program?

Under de fem minuter som jag tittade innan jag var tvungen att lobotomera mig själv så är jag ganska säker på att programidén är som följer: Två lag bestående av fastighetsmäklare tävlar mot varandra. De får vandra omkring i ett hus som nyligen sålts, samla ihop intryck och information och sedan gissa vad priset blev när huset såldes. Det lag som kommer närmast "korrekt" pris vinner. End of story.

Filibuster

Är det bara jag som är helt fascinerad av det politiska systemet i USA just nu? Hade sjukt dålig koll på hur det fungerade när de skall baxa en lag genom systemet. Verkar gå lite sisådär nu när Ted Kennedy dog.

Måste ta och se den där West Wing som mina vänner hyllade till skyarna när det begav sig.

Arbetsbörda

Flickorna skall åka till Malmö. Annulla går igenom hela huset för att inte missa att ta med något viktigt i resväskan.

Aliana fick i uppdrag att packa sin egna väska med leksaker. Hon hade bestämt sig för att packa ner tre gosedjur i den. Kattis, Rundis och Hundis (ja, hon har fått en liten låsning på namn just nu...).

Hon tittar på väskan. Tittar efter Kattis. Frågar mamma var Kattis är.

"Kattis är där uppe, gå upp och hämta den."
"Nej, duuuuu får hämta Kattis."
"Nej, om du vill ha med dina gosedjur så får du packa ner dem och bära dem själv."
"Åhhhhhhhhh!!!! Varför måste jag göra ALLT här hemma!"

Sedan "packade" hon ner djuren i den stora resväskan.

Bite me

Abigail har som tidigare rapporterats en förkärlek till att bitas. Just nu - hoppas vi innerligt. I veckan hördes ett illvrål när jag lagade mat. Ett vrål ifrån avgrunden.

Stackars Aliana hade fått smaka på bebiskäkarna när Abby helt sonika tagit en tugga i hennes kind. Det var helt absurt. Man såg ett perfekt tandavtryck på kinden som skulle kunnat användas i vilken mordutredning som helst. Avtrycket höll i sig i över ett dygn och visades stolt upp för dagispersonal och på Skype till mormor och morfar.

Fobier

Aliana har fått för sig att det är sniglar i hennes säng på natten. Det är väl ok om det inte varit för att hon vägrat gå och lägga sig på kvällen utan krävt att få sova i vår säng.

Jag har försökt vara pedagogisk och visat utomhus hus kallt det är och att det inte finns några sniglar där och att sniglarna inte bor inomhus. Till slut har det gått upp för henne att det bara är i hennes huvud sniglarna finns. Drömsniglar kallar hon dem sedan dess. Ganska mysigt namn för övrigt.

Så nu kan hon i alla fall lägga sig ensam men hon kom upp till oss på natten ändå. Jag frågade henne varför och då sade hon att hon ville gå upp innan drömsniglarna kom till henne...

Fel käke

Men vad tusan. Det är ju i underkäken som tandräkeln kommer ut. Nåväl, det är i vilket fall ett monumentalt gnällande här hemma. Aliana och jag får hålla för öronen. Två gånger har dessutom Abby bitit mig i fingrarna så att det börjat blöda. Det KAN ju inte vara normalt. Har inget minne av att den förstfödda betedde sig så i alla fall.

Fiskafänge

Aliana leker att hon fiskar och att hon fått napp! Det tycker jag var ganska clever av henne faktiskt.

Smoothie

Hmm, Aliana kommer väl aldrig tillbaka till dagis efter att ha varit hemma med mig och Abigail. Först två timmar barnprogram i soffan under en filt. Sedan en banan- och jordgubbssmoothie på det. Gjorde den iofs med 5%-yoghurt även om jag vet att det inte är kosher.

Aliana Hellström

Aliana är hemma ifrån dagis idag. Just nu känns det oförklarligt hur hon kunde vara så seg i morse. Men vi gör det bästa av situationen. Och med Håkan och lite multimedia så går det ganska bra.

Tand #7

Dreglet och en galen bit-frenzy... två saker som vi numera känner igen... och visst kommer där en sjunde liten fin tand i överkäken. Nu kommer hon snart se ut som en modell vår lilla Abigail.

Maräng

När jag använt enbart äggulor så sparar jag alltid vitorna "för att göra maräng". Jag har sparat hundratals äggvitor under årens lopp. Men jag har aldrig gjort en maräng.

Så det gjorde jag igår. Tänkte det kunde vara lämpligt att ha när Pedro med familj kommer på lördag. De är ju erkända gottegrisar.

Och vilken maräng det blev sedan då. Galet gott. Åt nästan upp dem allihop i morse. Nu har jag fått lägga till en sak till på listan över saker som inte kan köpas i affären.

Junibacken part II

Jag kanske skall berätta om incidenten som skedde vid lunch också. Förträngde den lite grann igår.

Jag tyckte att det var en ypperlig idé att låta Edith och Aliana passa Abigail medan Anders och jag handlade lunch. Ibland får jag för mig sådana saker. Att fyraåringarna är kapabla till vad som helst. Men Abigail satt i en barnstol och verkade tillfreds med livet.

Väl tillbaka vid bordet med lunchen frågade familjen bredvid oss om det var min dotter. Jag tittade lite misstänksamt på dem och svarade "Det beror på".

Det visade sig att Abby tagit sig upp ur stolen och kravlat omkring på bordet till tjejernas vilda förtjusning och skratt. Kanske inte riktigt det som jag hade velat se hos barnpassarna. Men som sagt. Det är ju jag som tror för mycket om dem.

Slutet gott i alla fall och jag fick mig en inte alltför dyrköpt läxa. Annulla bannade mig inte ens speciellt mycket mer än ett torrt konstaterande att jag nog var lite korkad trots allt.

Ananas

Annulla tycker att näst julskinkan så är ananasen det viktigaste på julbordet. Men det är viktigt att invänta perfekt mognad innan ananasen skärs itu. Det gjorde vi häromdagen. Den var mogen. Den var så mogen att om vi väntat en dag till hade Aliana blivit full på efterätten.

Men gott var det tillsammans med vaniljglass vill jag lova.

Junibacken

Idag var jag, småtjejerna och resten av Stockholm på Junibacken. Halva Ryssland var också där. De öppnade bakdörren på huset och fullkomligt vräkte in ryssar. Alla vuxna gick med ytterkläderna på inomhus. Sobelmössor och konstiga jackor som gick ur mode innan Palme gick bort.

Ryssarnas barn hade termobyxor på sig. Inomhus. Men ingen jacka. Den hade de fått lägga ifrån sig. Kanske i bussen. Ryssarna älskade Junibacken. Knuffade undan alla som kom i deras väg. Tittade på mig och tjejerna med halvöppna ögon och en frisyr som Jagr ratat. Sedan åkte de i piratskeppets rutschkana som sextonåringar och skrek så högt att ensamblen från "Sand i Sammarkand" blev arg och hyssjade dem.

Jag har dessutom numera ett årskort på Junibacken. Så härligt.

Abigail 1 år

Det är inte klokt men vår senaste fyller idag 1 år!
Firandet var intensivt här på morgonen, med många paket.

Det finns något spännande där inne men Abby vet inte riktigt hur hon skall komma åt det.

Så efter en tidig start är det bäst att vila lite innan farfar och Ulla kommer.

Tidigt i backen

Direkt efter frukost gick Aliana och jag till den stora backen vid Edsbergs slott för att åka kälke. Vi var helt ensamma i en timme innan det började fyllas på folk.

Det var helt sagolikt att vara ensamma vid viken. Alldeles tyst och vackert. En skridskoåkare kunde skönjas mitt ute på isen. Folket i Sollentuna sover fortfarande efter nyårsfesten.

Aliana fick åka på nära nog perfekt snö som fallit under natten. Jag vet inte om jag någonsin sett så fint puder i Stockholm. Fem centimeter nysnö gav rejält med glid och kul med kyla innanför nacken när vi vurpade.

Efter två timmar frös vi så vi skakade och blev räddade av Johan och Clara som bjöd på varm choklad med marsmallows i.

Kextjuv

Abigail har lärt sig var vi har ABC-kexen...