Rackarns ungar alltså. De är faktiskt otroligt listiga även när de är så små. Eller så är de inte så listiga utan att jag övertolkar allting.
Idag skulle Annulla iväg och hälsa på en kompis. När det går upp för Aliana att vi skall vara ensamma hemma börjas det gny lite grann.
"Men jag vill följa med mamma."
"Varför det?"
"För att hon är så snäll."
"Men jag är väl också snäll."
"Ja det är du pappa. Ikväll vill jag måla med fingerfärg."
Vad skall man svara? Jag hatar att kladda med färgerna men det gick ju inte att gå segrande ur det där. Så där satt man med färg upp till armbågarna.
Attans!